Det historiska Gotland

På Gotland är det förflutna ständigt närvarande. Ön var länge ett självständigt rike, och redan under vikingatiden var ön ett av de rikaste områdena i Norden.

På Gotland finns ett stort antal fornminnen. I Lummelunda strax norr om Visby finns 8000 år gamla gravar, som är de äldsta gravläggningarna i Sverige. I en annan järnåldersgrav på ön har man hittat en snäcka från Indiska Oceanen. Den har troligen passerat genom flera händer innan den hamnade i den gotländska jorden, men fyndet säger ändå något om handelns betydelse redan vid denna tid.

Det är dock svårt att uttala sig med någon större säkerhet om Gotlands tidiga historia. Det finns ett flertal runstenar på ön, varav den tidigaste tros vara rest på 300-talet efter Kristus. Den äldsta mer utförliga skriftliga källan, Gutasagan, nedtecknades på 1200-talet och är, som alla fornnordiska sagor, svår att bedöma när det kommer till sanningshalten.

Klart är att Gotland var ett självständigt rike, som ingick någon form av förbund med Sveariket. Det är oklart hur detta förbund kom till stånd, och varför. Enligt Gutasagan utbröt strider mellan gutar och svear, som gutarna vann, men de insåg ändå att de kunde behöva skydd av en starkare makt, och därför slöt de ett förbund med svearna. Enligt den engelsske sjöfararen Wulfstan, som reste till Skandinavien på 880-talet, hörde Gotland redan då till Svea Rike.

Danskt och sedan svenskt

Handeln mellan Gotland och omvärlden var livaktig också under vikingatiden. Om detta vittnar det stora antalet utländska mynt som har hittats på ön. Handeln skedde inte enbart i Visby, utan över hela ön. Storbönderna, som hade stor makt, bedrev handel på sia gårdar, som fanns överallt på ön. Med tiden växte rivaliteten mellan landsbygden och borgarna i Visby, och det var troligen p.g.a. detta som ringmuren, som till stora delar finns bevarad än idag, uppfördes. Muren kunde dock inte skydda staden mot den danske kungen Valdemar Atterdag. Brandskattningen av Visby är väl känd, men hur den egentligen gick till är inte klarlagt. Gotland blev efter detta danskt, och förblev så fram till freden i Brömsebro 1645. Efter att ön förlorat sin självständighet minskade den i betydelse, men detta berodde enligt historikerna inte på det danska maktövertagandet.

Idag är Gotland framför allt förknippat med jordbruk och turism. En stor del av de grönsaker som konsumeras i Sverige har odlats på Gotland. Utvecklingen av jordbruket kom igång under 1800-talet, då man bl.a. dikade ut flera av öns myrar. Det var även på 1800-talet som de första turisterna från fastlandet kom till ön. En av de första var prinsessan Eugénie, som uppförde sitt sommarboende Villa Fridhem i Västerhejde söder om Visby 1859.

Kyrkornas ö

Den första kyrkan på Gotland ska ha bygggts av en man vid namn Botair av Akebäck. Denna kyrka brändes ned av hedningar, men Botais och hans inflytelserika svärson Lickair Vise byggde en ny kyrka, som fick stå kvar. Det var kring denna kyrka som Visby (Vi=kultplats) växte fram, om man ska tro Gutasagan. Många gutar förblev dock hedningar fram tills Olav den Helige, Norges skyddshelgon, kristnade ön. Så säger åtminstone legenden.

Under medeltiden fanns på Gotland hela 97 kyrkor, de i Visby ej räknade. Vid 1900-talets början var 90 av dessa fortfarande i drift, med regelbundna gudstjänster.